Andreas Agorander 2003-01-03 Får kopieras och spridas fritt, med angivande av källa ***************************** Rationalistiska religiösa ***************************** Tro på en gud är vida utbrett i världen. I en nyligen genomförd undersökning svarade t ex 84% i USA och något liknande 40% i europa at de tror på en gud. Många försöker inte få sin tro att verka rationell eller förnuftet utan menar att det står "utanför" förnuftet. Dessa är det inte så stor ide att diskutera, debattera eller skriva artiklar om. Men det finns också grupper som försöker få sin tro att verka som om den är det enda riktiga för den som är hängiven förnuft och rationellt tänkande. De argumenterar ofta utifrån vetenskapliga rön (eller avsaknaden av sådana). Dessa måste besvaras då de annars skulle kunna snärja hederligt tänkande i grunden förnuftiga människor. I den här artikeln kommer jag att gå igenom och besvara de vanligaste "rationalistiska" argumenten som jag stött på i fråga om gud. Uppsatsen kan med fördel läsas av alla som är inblandad på något vis i religion eller religiösa diskussioner som försöker hålla sig med "förnuftsmässiga" termer. Jag kommer inte i denna artikel ta upp sådana frågor som varför man alls ska tänka rationellt när man ska välja att tro på något och liknande. (parentetisk anmärkning: Jag föddes själv in i en religiös familj och var "mormon" fram till 14-15 års åldern) *** De argument jag kommer ta upp är : - Skapelseargumentet, som går ut på att universum måste ha skapats av någon/något. - Sambandsargumentet, som går ut på att någon måste ha skapat de naturlagar och de samband som kan observeras i natur och fysik. - Komplexitetsargumentet, som går ut på att saker och ting är så komplexa att de måste vara designade. - Tillfällighetsargumentet, som går ut på att saker och ting (naturlagar ex) är ordnade så perfekt (för oss) att det inte kan ha varit en tillfällighet. (Utan måste vara designade av något medvetet.) - Mysterieargumentet, som går ut på att ta upp saker som vetenskapen ännu inte lyckats förklara och ta det som intäkt för att de är vetenskapligt "oförklarliga". ------------------------------ 1 ) Skapelse ------------------------------ Det allra vanligaste argumentet kan sammanfattas som "vem skapade universum?". Detta är i sin grundform ingenting annat än "question begging", eller att förutsätta svaret i frågan. (Mer känt som cirkelresonemang). Frågan förutsätter att universum i sig skulle vara skapat, vilket är precis vad dispyten gällde. Men även utan den observationen så innehåller frågeställningen ett grovt fel : Om universum i sig måste vara skapat av någon, så måste även denna någon leva i ett universum. Eller för att uttrycka det annorlunda ; frågan upphäver sig själv. Ingen "skapelse" är möjlig om det inte finns en skapare och ett universum som denna lever i och kan använda att skapa med. Men då är vi tillbaka i ett universum som existerar redan innan skapelsen. Alltså löser det inget problem, vi har fortfarande ett universum som är evigt. (Såvida man inte menar att detta är skapat av en tidigare gud , som i sin tur är skapat av en ännu tidigare osv[1]). Poängen är den att även den som tror på ett skapat universum antingen måste tro på ett evigt "tidigare" universum med en gud i, eller tro på en oändlig följd med gudar. Och den får då samma problem igen. Vem skapade det tidigare universum, och vem skapade systemet med de oändliga följderna med gudar? Svaret är naturligtvis att frågeställningen från början är absurd. Universum som sådant är evigt. Vi vet ännu inte vad dess mest grundläggande form är ( t ex energikvanta, kvarkar, supersträngar , eller något som vi inte tänkt oss över huvudtaget ännu). Om vi tänker oss denna okända mest grundläggande substans, som i sig skulle ha kunnat gett upphov till stora smällar (ex big bang) och materia på högre nivå. Den måste vara "evig"[2]. Universum är lagbundet och kan inte bara uppstå ur intet. Då försvinner alla behov av skapelser och skapare. (Om inte någon vill ha fräckheten att kalla energikvanta för gud[3], men då har begreppet (eller antibegreppet) gud förlorat sin innebörd). Som sammanfattning : Religiösa hävdar att Gud behövs för att förklara universums uppkomst, men jag har visat att det inte förklarar något och inte löser något att postulera en gud. Det bara förflyttar problematiken ett steg. ------------------------------ 2 ) Samband ------------------------------ Nästa stora argumentkategori har att göra med samband och fysiska lagar. Exempel som ofta nämns är periodiska systemet som beror på regelbundenheter i elektronskalen runt atomer[4]. Argumentet går ut på att dessa samband inte ser särskilt "slumpmässiga" ut. Från detta går man till att "slumpen" inte kan ha orsakat sambanden och alltså måste det vara "designade" samband. Frågeställningen bottnar till stor del i en vårdslös användning av ordet "slump". Både från de religiösa och i vissa fall från vetenskapsmän. Sambanden ifråga orsakas naturligtvis inte av "slumpen". De orsakas av egenskaperna hos komponenterna, (i slutändan av den allra mest grundlägande komponenten som vi ännu inte känner till vad det är). Det blir samband och regelbundenheter just därför att allt som är, är något. Och att vara något är att ha egenskaper. Någonting helt utan egenskaper skulle vara en icke-existent. Men det är inte bara så att samband kan förklaras med att de är resultatet av de mest elementära egenskaperna. Det är dessutom så att en eventuell gud inte ger någon som hellst alternativ lösning på problemet. En medveten varelse (eller vad det nu är) som skulle vara en eventuell gud måste i sig själv vara resultatet av utomordentliga samband och egenskaper. Och då kommer samma problem igen : vad orsakade dessa ? Sammanfattningsvis : Dels kan samband förklaras i form av att allt existerande måste ha specifika egenskaper, och att det inte är särskilt förvånande att dessa ger upphov till samband på högre nivå. En gud tar oss inte ett steg närmare lösningen. Snarare flyttar det bara problemet ett steg (från den vetbara världen till den ovetbara). ------------------------------ 3 ) Komplexitet ------------------------------ När man hammrat igenom ovanstående två poänger så kommer ofta nästa steg i övertalningsförsöken : argumenten om komplexitet. Man tar då upp sådana sakeer som att människan, hjärnan och livet i allmänhet ofta är väldigt komplext och tar detta som intäkt för en skapare. Ofta med retoriska frågor som "vem berättade för DNA:t att det skulle byggas så så att det kopierar sig själv?". Detta utgår ifrån premissen att komplexa resultat av enkla egenskaper måste ha någon som "talar om" för saker och ting hur de ska hänga ihop. Detta är naturligtvis galet; saker och ting agerar som de gör pga de egenskaper de har. Som exempel kan vi ta den kända "Langton's myra". Där har vi några få mycket enkla regler/egenskaper : -"universumet" består av vita och svarta fält. -När myran stöter på ett fält inverteras färgen. -Om den stöter på ett vitt fält svänger den vänster -Stöter den på ett svart fält svänger den höger Dessa mycket enkla regler leder till synnerligen mer komplicerade beteenden om man simulerar det i en dator : *I den första fasen verkar den gå helt slumpmässigt runt omkring i världen. Denna fas varar några tiotusentals steg. *I nästa fas hamnar myran i ett repetitivt mönster på 102 steg där den i varje cykel slutar nästan på utgångspunkten, förutom ett steg på diagonalen. Vilket gör att myran tillverkar ett ganska brett "motorvägsmönster" ut i oändligheten. Här har vi de mycket enkla reglerna. De säger ingenting om 10.000 stegs inledande fas, och 102-stegscykler. Ändå händer det. Behövs en gud som har "berättat" hur det skall vara för att föklara detta? Naturligtvis inte. Lösningen är mycket enkel : enkla regler kan ge upphov till komplexa samband. Det samband där komplexitetsargumentet brukar komma upp mest är angående livets utveckling (och ibland uppkomst). Då i kombination med att man försöker smutskasta evolutionsteorin. Detta verkar dock i allmänhet vara gjort på ett i allmänhet idiotiskt sätt, där man tar upp karikatyrer på evolutionsteorin för att visa den absurd, eller i allmänhet argumenterar med citat från några forskare som menar att man inte är överens om allt i evolutionsteorin. Men att avslöja alla felaktigheter som sägs om evolutionsteorin kommer att få vänta till en egen artikel. Men även utan argumentera fossilfynd[5] kan man konstatera potentialen i evolution: När man vill konstruera saker som följer synnerligen komplicerade eller okända algoritmer är det ofta mer fruktbart att använda "genetiska algoritmer" för att få en "evolution" till en effektiv lösning. Ett exempel på en sådan är en forskare som ville att en krets skulle ta in en ljudsignal och ge olika höga och låga utsignaler beroende på frekvens. Efter ett par tusen "generationer" var den fullt fungerande, med en lösning som ingen förstår hur den fungerar. (lösningen använder bara drygt 30 elektriska element, hade den "designats" av människor hade det blivit kanske tusenfalt fler). Ett annat experiment var när forskare skulle testa teorin på det som allmänt brukar anses som ett väldigt tufft fall för evolutionsteorin: ögat. I det experimentet var funktionaliteten i början begränsad till en liten fläck som lite allmänt kunde reagera på inkommande ljus. ca 8000 "generationer" senare var det ett komplett öga, med lins och allt, där varje mellansteg var lite bätre än det förra. Sammanfattningsvis : Komplexitetsproblemet löses inte på något vis av att postulera en gud. Sedan är det inte ett egentligt problem. Komplexa samband kan uppstå ur enkla regler. Möjligen kan det vara ett psykologiskt problem för vissa att acceptera det men det är också allt. En sista parentetisk poäng kan vara att det verkar väldigt märkligt att för någon som inte kan acceptera komplexiteten i den observerade världen kan acceptera ett postulerande av nånting ännu mera fantastiskt (allsmäktigt) istället. ------------------------------ 4 ) Tillfälligheter ------------------------------ Tillfällighetsargumentet går ut på att naturlagar, naturkonstanter, planeten jorden etc. etc... är så perfekt ordnade för oss att det är alldeles för liten chans att "slumpen" skulle ha kunnat åstadkomma det. Följdaktligen kräver man en gud som designer för at lösa problemet. Exempel ur Jehovas vittnens material : "En annan kraft är elektromagnetismen. Om den var bara en aning svagare, skulle elektronerna inte hållas kvar kring atomkärnan.[...] Om den här kraften däremot var mycket starkare, skulle elektronerna fångas upp av atomkärnan"(Finns det en skapare som bryr sig om oss s. 17) "Om jorden var något större, skulle gravitationen vara starkare, och vätet, som är en lätt gas, skulle då ansamlas och inte kunna undkomma jordens gravitation. Atmosfären skulle vara ogästvänlig för liv. Om jorden däremot var något mindre, skulle det livsuppehållande syret försvinna och ytvattnet avdunsta."( s. 22) Argument av den här typen kan vara väldigt svåra för "lekmän" att slå hål på, och låter på ytan förnuftiga och övertygande för en del. Det finns alldeles för många varianter av dessa argument för att jag skall kunna bemöta ens en bråkdel av dem. men några allmänna observationer kan ändå vara på sin plats: De mer "abstrakta" påståenden som är av den första typen håller sällan för närmare granskning av mer påläst folk. Vad som händer vid en "lite starkare/svagare" attraktionskraft mellan elektroner och atomkärna kan man se i skillnaden mellan stora och små atomer. (Atomer med stor atomkärna håller elektronskalen närmare sig än mindre atomkärnor). Påståenden av båda typerna blandar ihop orsak och verkan. Ja universum som det är passar bra för att vi ska finnas. Men det är just därför som vi finns. Hade universum varit lite annorlunda hade kanske någon annan form av liv funnits istället, (eller kanske inte, det är omöjligt att säga idag). Att tycka att det t ex är speciellt att syrehalten på jorden "råkar vara" precis den som är bra för människan är att vända på saker och ting. Det är vi som är anpassade till den syrehalten som råder på jorden.[6] Det är ungefär som att säga att det är fantastiskt att regndropparna råkade falla på precis de ställen de föll, räkna ut en formel som säger att det bara var en chans på en kvadriljon att de skulle falla så och sedan postulera en gud som "bestämde" att de skulle falla så. Samma sak gäller även de mer fysiskt-vetenskapligt avancerade tillfälligheterna som används. Ändrar du på någon grundläggande del i universums funktion så är det troligt att det är massor som skulle fungera helt annorlunda, och inte så troligt att precis den sortens liv vi har nu skulle kunna finnas där. Men det skulle helt visst finnas ett universum som fungerade på ett bestämt sätt, och vad för sorts varelser som skulle kunna finnas i ett sådant är det svårt at spekulera i. ------------------------------ 5 ) Mysterier ------------------------------ Den sista gruppen argument jag tänker ta upp är då de religiösa tar upp något för närvarande oförklarat fenomen eller samband, påstår att vetenskapen kanske aldrig kommer att få reda på varför det förhåller sig så och sedan föreslår gud som lösningen. Ett klassiskt exempel ur Jehovas vittnens material: "Aminosyramolekylerna har antingen högerform eller vänsterform. Av de omkring 100 kända aminosyrorna används endast 20 i proteinerna, och alla har vänsterform.[...]Varför levande organismer består av aminosyror av enbart vänsterformen är "ett stort mysterium"." (s. 38) Andra populära olösta mysterier att ta upp är "hur uppkom den första RNA-molekylen", eller egentligen vilket mysterium som hellst som för närvarande är olöst. Om vi ska ta "aminosyraexemplet" som varit i Jehovas litteratur i många år nu, så har vetenskapen faktiskt hittat en möjlig ledtråd (de reagerar lite olika på viss sorts strålning), men poängen är den att det alltid kommer att finnas mer att lära oss. Och det innebär följdaktligen att det finns saker som vi inte ännu tagit reda på. Mer mystiskt än så är det inte med dessa mysterier. ****************************** ****************************** Lästips : Boken "Atheism: the case against god" fotnoter : [1] Mormonerna tror iofs något liknande. De brukar dock inte försöka tilltala förnuftet utan går mer på "känsla". Om det nu skulle vara någon mormon som ändå vill höra invändningen så kan ja ju lika gärna ställa motfrågan : vem ordnade systemet med oändliga gudar? Är det också gjort av någon gud? [2] Vilket också uteslutar vissa populära varianter av Big Bang teorin där grunduniversom som sådant skulle ha uppkommit i smällen. Det finns dock evighetsvarianter av big bang teorin av vilka en är beskriven här: http://www.spacedaily.com/news/cosmology-02c.html [3] T ex några Jehovas vittnen som jag diskuterat med hävdar något liknande: Att gud är en medveten form av urenergi. Men de får ett annat problem : medvetande i sig är resultatet av synnerligen komplicerade samband i ett redan existerande universum, så då måste de ändå gå med på ett oskapat universum med regler och samband komplicerade nog att skapa en gud! Går man med på ett oskapat universum med egenskaper nog att skapa en "allsmäktig varelse" så kan det inte vara så svårt att gå med på ett evigt "dagens universum" som "bara" lyckats skapa oss. I allmänhet måste tal om medveten form av urenergi avfärdas som godtyckligt, omedveten urenergi med egenskaper tjänar bättre som "förklaring". [4] Och det är också så att elektronskalens nivåer beror på att det är vid dessa värden som elektronerna hamnar i resonans... vågteori. [5] Religiösa brukar argumentera för att fossilfynden inte ger något stöd för de "gradvisa övergångarna" mellan arterna. De har då bekvämt nog undvikit att ta reda på att det är en väldigt liten andel av djuren som blir fossil. Innan filmen Jurassic Park hade 3 skelett av Tyrannosaurus Rex hittats (efteråt, när intresset för området gav mer pengar hittade man 3 till). Om vi tänker oss en situation där sålänge omgivande natur är stabil så är arterna i någorlunda jämvikt, men när förutsättningarna ändras så förändras arterna igen tills de når jämvikt igen är det det inte konstigt alls att man inte hittar mellanstegen när så få blir fossil. [6] Liv uppkom iofs före syrehalten "blev rätt", den är ju ett resultat av fotosyntes. Det finns också tecken som tyder på att syrehalten ibland varierar kraftigt över tid.