Andreas Agorander 2002-04-20 (2002-08-01, små ändringar) Får citeras, kopieras, spridas etc. med angivande av källa och gärna en länk till: http://www.bluefire.nu/politik/ Så länge som citeringar genomförs med sammanhanget bibehållet. Jag är alltid öppen för politiska och filosofiska diskussioner, maila mig på Bluefire@bluefire.nu med kommentarer. Denna artikel är riktad till alla som är intresserad av frågan nyliberalism vs anarkokapitalism. Jag går inte igenom så noga de delar som dessa brukar kunna enas om, men som skulle behöva gås igenom noggrant i en diskssion med diverse socialister och välfärdsstatister. Om du hör till dessa senare grupper och vill att jag skall ta upp en specifik grej mer noggrant så kan du ju alltid maila så får vi se om jag har tid... *********************************** * Uppgörelse med anarkokapitalismen * *********************************** Inom de liberalare grupperingarna finns det många s k "anarkokapitalister", av vilka jag känner några stycken. Dessa växlar mellan att antingen försöka omvända nyliberaler[1] och objektivister som mig till anarkokapitalismen, eller att försöka få mig att "samarbeta" med dem, eller de liberala organisationer som "samarbetar" med dessa anarkister. De anser att anarkismen är en mer konsekvent variant av nyliberalismen. Jag föll själv tillfälligt i denna fälla för ca 4 år sen. (Jag kan tacka diskussionerna med Richard Löfberg för att jag snabbt återhämtade mig). Jag har flera gånger i diskussioner med A.K. lovat att ge en grundligare genomgång av min position, så i denna artikel skall jag argumentera för min position på dessa punkter : (1) Jag tänker syna påståendet som kommer upp ibland om att anarko"kapitalister", nyliberaler och objektivister står nära varandra åsiktsmässigt och/eller filosofiskt (och därmed borde samarbeta). (2) Varför jag anser att anarko"kapitalism" är felaktig, inte bara det vanliga "praktiska" argumentet utan också varför det inte är något filosofiskt problem med att förespråka nyliberalism. (3) Varför jag inte tänker samarbeta med anarko"kapitalister" eller de organisationer som stödjer anarkism som ett "alternativ". (4) Sist tar jag upp en vanlig beskyllning som kommer: "Men har du gett upp att försöka påverka alls då?". ************************************ 1.) Den påstådda likheten ************************************ Det kommer lite då och då ett påstående från anarko"kapitalister" om att jag som objektivist och nyliberal står ganska nära anarkisterna. Detta i allmänhet i sammanhang med att de vill att man skall gå med i deras "breda" sammanslutningar av "frihetliga". Närhet filosofiskt och politiskt implicerar naturligtvis att man skulle kunna samarbeta. Det finns ett begränsat antal områden där en eventuell likhet skulle kunna finnas. Om man ska samarbeta inom en filosofisk organisation är det naturligtvis filosofin man bör ha nåt gemensamt i och ska man samarbeta i en politisk organisation bör naturligtvis politiken vara någorlunda kompatibel. Eftersom det i allmänhet är politiska "breda" organisationer som de vill dra med en i så börjar jag med den påstådda politiska likheten: ------------------------------------------- Politisk likhet? Bara vid första anblicken! ------------------------------------------- Vare sig det är i uttalad form eller mer utförligt så verkar resonemangt utgå ifrån denna skala: stor stat liten stat <-------------------------------------------------------------------------> ^ ^ ^ ^ ^ kommunism Soc.dem. Mod. Nylib. A.K. Inte bara ger detta en bild av att anarkokapitalismen står nära nyliberalismen, utan också en annan sak anarkisterna behöver: det får A.K. att framstå som en mer konsekvent form av nyliberalism. Det tragiska är att många nyliberaler verkar ha accepterat detta. Med ett sådant tankesätt är risken stor att en eventuell framgång för nyliberalism "hijackas" av de som anses mer "konsekventa". Så vad är fel med bilden? Det är att hela saken med stor stat/liten stat är ett resultat av att man tagit nyliberala citat mot den stora staten ur sin kontext. Det nyliberalismen strävar efter är inte i första hand en viss storlek på staten. Vad är den riktiga "skalan" i frågan? För att få svaret måste vi gå tillbaka ett steg i resonemanget: Varför är en stor stat dålig? Svaret är dels därför att en "stor" stat i allmänhet är tvungen att beskatta en stor del av våra medel, men än viktigare är att storheten i allmänhet består i inblandningar i det som är den övriga "marknaden". I dagens svenska stat som i år 2000 budgeten på ca 785 Miljarder kronor lagt ca 5 miljarder på "rikets styrelse", 23 miljarder på rättsväsendet och 45 Miljarder på försvaret. De övriga ca 700 miljarder kronorna är som effekt en våldsorganisations sammanblandning i marknaden. (Betänk också att här har jag inte tagit med kommunernas och landstingens skatteinkomster... andelen legitima utgifter blir då ännu mycket mindre). Som exempel på att storleken inte är det viktigaste utan snarare frånvaron av sammanblandning mellan våldsorganisationen och ekonomin i övrigt så kan ni tänka er en eventuell nattväktarstat i Israel. Den skulle naturligtvis bli ganska stor även om den bara skötte sina legitima uppgifter helt enkelt på grund av de utgifter som är nödvändiga för försvaret. (Trots kraftiga nedskärningar på sistone så utgör försvaret fortfarande 1/3 av Israels budet). Det vi nyliberaler strävar efter är alltså en åtskillnad mellan den fria marknaden och dess motpol (våldet). Våld på en fri marknad leder till upphävandet av den fria marknaden, varför inblandningen av en våldsorganisation på stat ger så stor skada[2]. Det samma gäller naturligtvis om sammanblandningen våldsorganisationer / marknad kommer från andra hållet. Dvs om man som kommunisterna går från staten och låta den ta över marknadens uppgifter eller som anarkokapitalisterna går från "andra hållet" och sammansmälter marknaden med våldet så får det samma förödande effekter på marknaden. Här har vi alltså en bättre skala om vi tar med kontexten i statsfrågan : våld/marknad sammansmält våld/marknad åtskiljd <----------------------------------------------------------------------------> ^ ^ ^ ^ kommunism/A.K. soc.dem. Moderater. Nylib. Så fort man förstår detta så blir det uppenbart att A.K. inte är en mer konsekvent variant av nyliberalism, utan att det politiskt, både i teori och praktik måste vara dess motpol. Varför är det då så många nyliberaler som accepterar synsättet att A.K. och Nylib. är närbesläktade? Det kan till viss del bero på att A.K lånat en del av nyliberalismens retorik och på att många nyliberaler inte bryr sig så mycket om filosofin bakom "statshatet", utan mer ser det som oviktigt vilket tankesätt som ligger bakom. Detta kan göra att man har svårt att ta steget tillbaka inom filosofin. (Notera att det finns relativt få som kallar sig objektivistiska anarkister, kan det vara så att när man har en stark filosofi bakom sig så kan man se igenom dessa s k likheter?). ----------------------------------------------------------------- Filosofisk likhet? Bara om ordet egoism är kontentan av filosofi! ----------------------------------------------------------------- När jag skall diskutera filosofiska likheter och skillnader blir det lite mer komplicerat. Dels har jag inte läst på så mycket om Murray Rothbard et al., och dels så är A.K. ibland lika "breda" här som i alla andra av deras sammanslutningar. Jag ska därför mest kommentera det som jag fått höra av de anarkokapitalister som velat värva mig. Det mest uppenbara är att trots att dess A.K. använder Ayn Rand när de vill värva folk (hon är en bra "första terapi" för att få folk att gå med på frihetlig retorik), så verkar man avfärda i princip hela hennes filosofi. Man skrattar gott åt objektivisternas påståenden om att det finns objektiva sanningar och sådana saker som att "det här bordet finns". (Det enda jag klart fick ur honom var att han gick med på att han själv fanns, men mig däremot var han inte säker på).[3] De håller alltså inte med om kunskapsfilosofin, metafysiken eller den politiska filosofin. Så vad håller de med om? Till en början kan det faktiskt verka som om de håller med om ett par grejer: egoismen och att individer har rättigheter. Men även här är det en del avgörande skillnader mellan objektivister och dessa A.K. : Till att börja med så behandlar A.K. (i likhet med många nyliberaler) dessa begrepp som axiomatiska. Dvs det ges ingen filosofisk grund för varför människan har rättigheter och varför det är moraliskt rätt att handla egoistiskt, utan istället _är_ dessa begrepp deras filosofiska grund. Ett problem som kan betraktas som närbesläktat är att egoismen för dessa A.K. inte är liktydigt med den "rationella egoism" som objektivister svänger sig med, även om retoriken ibland kan låta lockande lik. Det är tydligast i sådana frågor som man får ibland som "Om jag visste att jag skulle klara mig, varför skall jag då inte råna banken?"[4], som tydligt visar hur olika mening ett begrepp kan få när man inte ger det tydlig filosofisk backning. Betänk att det är samma A.K. som säger detta som sedan hoppas att "folk ska kunna samarbeta" och ha konkurrerande våldsorganisationer. Vad händer sedan när samma A.K. kommer som ledande position i ett av "skyddsbolagen" och tror han kan komma undan med att beslagta "Nattväktaren AB" kunders tillgångar? Ibland kan man tro att vissa A.K. tal om individuella rättigheter snarare går ut på att nåt liknande : för tillfället skulle jag kunna ha fördel om staten respekterade mina rättigheter, men i samma stund jag kan vinna nån fördel på att kränka nån annans rättighet så vill jag ha möjlighet till det också... Naturligtvis säger ingen sådär rakt ut, men ibland kan man ana det underliggande resonemanget. En sak är säker. Om man nu mot förmodan skulle försöka få A.K. att fungera så är det inte den sortens tänkande som kommer leda till en någorlunda fredlig konkurrens. ************************************ 2.) Anarkokapitalism vs Nyliberalism ************************************ Det finns på nätet idag många artiklar och otaliga "flamewars" mellan nyliberaler och anarkokapitalister. Som sammanfattning av dessa kan man säga att A.K. ofta vinner rent teoretiska diskussioner (där det fokuseras på statens berättigande) medans nyliberaler ofta vinner de praktiska diskussionerna om vad som skulle hända i praktiken om man försökte införa A.K. Detta ger en bild av att A.K. vore det moraliskt riktiga och att nyliberalism det som fungerar i praktiken. Detta är naturligtvis ett problem för objektivister eftersom vi anser att det inte finns någon motsättning mellan en korrekt teori och praktiken. Eller i orden av en fråga jag fått: "Åt vilket håll går det? Är det det moraliska som avgör vad som är praktiskt eller är det det praktiska som avgör vad som är moraliskt"[5]. Jag kommer att ge mitt svar i två delar, först den "praktiska" diskussionen, och sedan en filosofisk diskussion som förhoppningsvis ska ta bort spåren av att dessa i detta fall skulle vara "motsägande" varandra. -------------------------------------------------- Praktisk anarkokapitalism vs praktisk nyliberalism -------------------------------------------------- Det finns ganska ofta likheter mellan att diskutera praktisk politik med (icke stalinistiska[6]) kommunister och A.K. Kommunisterna hävdar att deras kommunism inte funnits och att alla påpekanden om hur alla påpekanden om hur kommunistiska länder fungerat i praktiken därför är ganska meningslösa. Ungefär samma sak kan man ibland få höra av A.K. En annan likhet är att båda har till hälften rätt. Deras drömkommunism och drömanarkism har inte existerat... men det beror på att varje försök att etablera kommunismen med nödvändighet måste leda till ett förtryckande samhälle, med efterföljande effekter på levnadsstandard[7]. Likaså så har varje fall där staten avskaffats/försvunnit lett till anarkism, men inte så mycket likt det som A.K. förespråkar. Samma sak där. Varje försök att införa A.K. kommer leda till ett mer eller mindre intensivt inbördeskrig. Men det finns dock ett par ganska bra exempel som vi kan titta på från verkligheten. Precis som kpml(r) vurmar för Nordkorea så finns det ett land som ibland får ta emot gillande kommentarer av A.K., och som också är det närmaste A.K. vi kommit : Somalia. Under många år har Somalia styrts av rivaliserande klaner (speciellt runt "huvudstaden"). Dessa har varit inblandade i ett mer eller mindre lågintensivt krig med varandra. Ett bra tag var de helt utan stat vilket lett till att de större företagen ofta har egna trupper med maskingevär posterade[8]. Som svar på gängens härjande har dock vissa försökt starta en mer riktig stat. Men denna stat har fortfarande vad jag vet inte kontroll över särskilt stora delar av Vare sig Somalia eller huvudstaden så den är väl bara att betrakta som ytterliggare ett gäng i raden. Vad borde då A.K. och nyliberaler tycka vore en bra utveckling i landet? För oss nyliberaler är det ett ganska självklart svar. Det bästa vore om den nybildade staten "konkurrerade ut" de övriga klanerna och kunde etablera fasta lagar. Eftersom staten bildats på initiativ av företagare som vill kunna sköta sina affärer i fred finns det också vissa förhoppningar om att en sådan utveckling skulle kunna ge ett någorlunda frihetligt samhälle. För A.K. borde detta naturligtvis inte vara vad de vill. De måste naturligtvis se statens försök att "monopolisera" våldsapparaten som någonting dåligt och vilja ha kvar klansystemet[9]. Det har inte funnits något system som varit fullständigt nyliberalt, men det har faktiskt funnits ett par områden som varit tydliga exempel på vad en nyliberal politik leder till i praktiken av vilka jag tar upp ett: Hongkong[10]. Ett tydligt exempel på vad frihet a la nyliberalism leder till ser man i Hongkong, åtminstonde innan Kina fick staden. Den som påstår att skillnaden mellan nyliberalism och anarkism inte är så stor måste påstå att skillnaden mellan Somalia och Hongkong inte är så stor ... Innan jag avslutar denna sektion ska jag besvara en typisk "praktisk" angreppspunkt som kommer från A.K. mot nyliberaler, nämligen påståendet att stater med nödvändighet måste växa och att varje försök att etabler en nyliberal stat därmed kommer sluta som en mer eller mindre totalitär stat. Dels håller inte påståendet empiriskt (det finns länder där avreglering skett, om än inte ända till nyliberalism) och dels så beror den allmäna ökningen av offentliga sektorns storlek i västländer på att principer i politiken blivit bortglömda och istället ersatts av pragmatism och en form av "behov ger rätt" filosofi. Motmedlet för en hållbar nattväktarstat är naturligtvis att ge den en solid filosofisk grund. (Vilket man inte gör genom de "breda" koalitioner som förespråkas av diverse A.K. och nyliberaler). En annan "praktisk" poäng är vad som händer om vi har konkurrerande gäng på en viss yta, och går en bit framåt i tiden, vad händer? Ja det som händer är huvudsakligen ett av två scenarion: gängen slåss tills en blir stark nog att slå ner de andra och bli ett monopol (låt oss hoppas att det är Nattväktaren AB...), eller så lyckas olika gäng till slut hålla vissa områden någorlunda stabilt gentemot varandra, och voila då har vi fått en ny uppsättning (mindre) länder är varje stat har monopol på sin landbit. Så vad blir då effekten av ifall vi (till slut) har en Nattväktarstat etablerad och bestämmer oss för att införa A.K. istället? Svaret är att vi ett par oroliga [veckor,månader,år] senare kommer att ha en eller flera monopolistiska stater, där vi bara kan hoppas på att Nattväktaren AB vann... effekten blir alltså iform av att ge diktaturen en revanschmatch mot våran mödosamt etablerade nattväktarstat. ------------------------------------------ teoretisk anarkokapitalism vs nyliberalism ------------------------------------------ Även efter att man drivit hem poängen om hur det kommer fungera i praktiken så är A.K. övertygade om att de har "teorin" på sin sida. Dvs rent teoretiskt så är A.K. överlägset nyliberalism. Den vanligaste angreppspunkten är att nattväktarstaten skulle vara en institution som är "självmotsägande",dvs den till sin natur nödvändigtvis måste kränka rättigheter, trots att den etableras just för att skydda dem. Deras resonemang går ut på nåt i stil med: 1. Nattväktarstatens 'rätt' att verka kommer från individerna. 2. Staten monopoliserar vissa aktiviteter 3. Eftersom rätten ursprungligen kommer från individerna borde vem som hellst ha rätt att bilda en egen 'stat' som har samma uppgift. 4. För att behålla sitt monopol måste den alltså förbjuda individers utövande av statsbildande rättigheter. 5. Alltså är Nattväktarstaten i kollision med "okränkbara" individuella rättigheter. För att se felet i resonemanget tar vi ett steg tillbaka och kollar på vilka "okränkbara rättigheter" individer har och inte har och vad det faktiskt är som nattväktarstaten förbjuder. De berömda rättigheterna "liv,frihet och strävan efter lycka" är de liberala rättigheterna. Det finns många och långa resonemang om de olika rättigheterna men jag tänker lite kort dra de intressantaste delarna för vårt ändamål här. (Det finns ett långt resonemang från mer grundläggande delar innan vi kommer hit, men det är stoff för en annan artikel). - Människan såsom förnuftsmässig varelse har rätt till sitt eget liv - Om man skall kunna leva sitt liv och verkligen ha rätt till det måste man ha frihet från våld. Och ha rätt till sin produktion (äganderätt). - Följdaktligen måste individen ha rätt att försvara sig mot de som försöker kränka deras rättigheter med [våld/bedrägeri]. - Dvs, så länge du inte använder våld mot andra annat än i direkt självförsvar så har du rätt att få dina rättigheter försvarade (och alltså vara fri från våld). (Detta är en väldigt koncentrerad variant, om nu någon inte är helt nöjd får jag väl skriva en hel artikel i ämnet). Notera att det här inte finns några speciella provisioner för att du har rätt att använda våld, annat än i rent självförsvar. Då ska vi titta på vad nattväktarstaten gör: Vilka "rättigheter" avvecklar en nattväktarstat? Svaret är naturligtvis inga. Den (1) ställer användandet av våld under ett allmänt systems överseende, och (2) monopoliserar användandet av det _bestraffande_ (hämnande) våldet. Eftersom det inte finns någon "okränkbar rättighet" att få hämnas eller utöva offensivt våld så kränker nattväktarstaten ingens rättigheter om den förbjuder privatpersoner att använda detta egenmäktigt, även bortsett från sådana "praktiska" detaljer som att ett brottsoffer har ganska svårt att vara helt objektiv i eventuellt straffutmätande. Brottslingar har fortfarande vissa rättigheter. Detta innebär naturligtvis inte att en brottsling ska undgå bestraffning av nattväktarstaten helt (brottslingen har genom att kränka rättigheter till viss del ställt sig utanför beskyddet av sin absoluta frihet), men detta är naturligtvis inte ett carte blanche till alla individer att betrakta sig som stat och utdela hämnd. Kort sagt, att förbjude egenmäktig hämnd är inget problem. Det tredje nattväktarstaten gör är att den tillhandahåller en konsekvent uppsättning definitioner av våld och när det är tillåtet, (dvs et monopol på att avgöra när våld får användas) men denna poäng har Bidinotto tagit upp mycket bättre än jag kan hoppas göra (se länkarna i slutet på artikeln). Då har vi frågan kvar om statsbildning, A.K. frågar ibland vem som har rätt att bilda nattväktarstaten och varför inte de då skulle få bilda sin egen stat. En nattväktarstat som bildas är inte någon "persons" stat, som gör att den personen godtyckligt kan använda statens makt och bestraffande rättigheter. Det är just dess opersonliga natur som gör den speciell, och samma resonemang kan inte överföras på företag direkt ägda av vissa privatpersoner. Ayn Rand skrev att en "ultimat" stat skall vara en stat av lagar och inte personer. Om Göran Persson skjuter nån så blir han gripen, men om ledaren för en av klanerna/maffiorna gör nåt så händer ingenting. Rätten att organisera en stat utgår endast ifrån att lägga till ett försvar av individuella rättigheter, där sådana inte försvaras. Privat ägande är inget problem om det rör sig om uppgifter av ren självförsvars natur. Exempelvis Securitas utför sådana uppgifter. En nattväktarstat som förbjöd securitas skulle naturligtvis kränka individernas rätt till att använda direkt självförsvar. Men eftersom vi såg ovan att det inte introducerade några rättighetsproblem att monopolisera det bestraffande våldet (eller åtminstonde definitionerna om när och i vilken grad bestraffande våld får användas) så är det heller inga problem att förbjuda företaget "Hämnd AB" startat av en privatperson. (De första sicilianska maffiorna skapades av privatpersoner som "alternativ" till staten, med välkänt resultat.) Nu när jag försvarat nattväktarstaten mot de viktigaste angreppspunkterna om "självmotsägande" och "rättighetskränkande" så är det dags att gå till offensiven och syna hur konsistent A.K. är i teorin: I grunden för varför människans rättigheter behöver försvaras ligger den farliga motsättningen mellan människans natur som förnuftsmässig varelse och våldets natur. När människorna är fri från [initierat] våld så kan vi fritt använda våra förnuft och försöka skapa oss en så bra tillvaro som möjligt. Detta manifesteras bäst i den fria marknaden där folk fritt och efter förnuftet genomför transaktioner och överenskommelser. Graden av hur fri en marknad är är precis i den grad som dessa transaktioner och överenskommelser är fria. Dvs, för att ha en marknad som är konsekvent med människans väl måste marknaden hållas fri från våld. Nyliberaler åstadkommer detta genom att sära på våldet och marknaden, men A.K. blandar istället runt och vill skapa något som kallas "en fri marknad för våld". Eftersom våldets natur och frihetens natur är motsägande är också detta naturligtvis en omöjlig självmotsägelse. Våldet och marknaden kan bara samsas inom de ramar som en nattväktarstat sätter upp, det är därför Securitas verksamhet inte urartar. Men huvudpoängen vid teoretisk syning av är just den självmotsägande (och därmed omöjliga) naturen av en obegränsad "våldsmarknad". När man försöker implementera en sådan sak i praktiken blir resultatet i allmänhet väldigt mycket annorlunda mot vad man avsåg. (och det gör naturligtvis att senare A.K. likt dagens kommunister kan springa och säga "det har aldrig funnits någon A.K., dina praktiska exempel är något helt annat...). Så mycket för att A.K. skulle vara överlägset "i teorin". ********************************************* 3.) Samarbete med mina politiska motståndare? ********************************************* Nu när jag har först gått igenom hur nära vi egentligen står varandra och varför Nyliberalismen är överlägsen så är det dags att behandla den poäng som egentligen gjorde att jag började skriva denna artikel från början. Frågan om samarbete med anarkisterna. Jag kommer att dela upp argumentationen i en del om rent samarbete med A.K., sedan ta upp frågan om de 'luddiga' organisationerna (som frihetsfronten,fmsf och vissa MUF organisationer), och sist lie allmänt om principer för samarbetet. ---------------------------------------- Anarkister och nyliberaler, tillsammans? ---------------------------------------- Om man ska samarbeta bör man naturligtvis rimligen ha en gemensam grund att stå på. Få skulle ta ett förslag om ett "brett" samarbete mellan kommunister och nyliberaler på allvar. Varför då? Naturligtvis därför att vi är direkta motpoler , och inte har någon gemensam grund för samarbete. Som jag gjorde klart i del 1 så anser jag inte att A.K. och nyliberalism i egentlig mening har så mycket gemensamt. Tvärtom, i Vålds/marknadsuppdelningen är vi direkta motpoler. Eftersom vi inte har politiken gemensam så verkar det absurt att föreslå ett intimt samarbete. En del A.K. invänder då att vi i alla fall just nu vill åstadkomma en del saker som är likadana (sänkt skatt, avregleringar) och att vi kan ta våra meningsskiljaktigheter "senare" när vi väl kommer så långt. Vi kan dra en parallell: Varför hör vi inget om att A.K. vill ha ett brett samarbete med kommunistiska anarkister? De vill ju (åtminstonde till en början) ungefär samma sak. De vill båda avveckla den stora staten och ersätta denna med betydligt mindre enheter (kommunistiska anarkister kallar det ibland kommuner, och A.K. kallar det företag). Borde de inte kunna samarbeta åtminstonde till en början och avgöra sina meningskiljaktigheter "senare"? Låt mig spara frågan om vissa specifika frågor om t ex skattesänkningar till ett senare avsnitt i artikeln, men att för tillfället konstatera att det stora "allmänpolitiska" samarbetet lämpar sig för de som har gemensamma slutmål, men att som vissa gör nu, samarbeta med A.K. på det farliga sättet att postulera A.K. som en accepterad och "mer konsekvent" variant av nyliberalism bara kan leda till att om vi lyckas etablera nattväktarstaten så kommer den vara underminerad i precis den grad som vi accepterat anarkism "som ett alternativ". ---------------------------------- Men de breda organisationerna då? ---------------------------------- Med breda organisationer menar jag de organisationer som strävar efter att skapa "breda" högerkoalitioner och därmed i iver att få med så många som möjligt accepterar även anarkister. När man överväger att gå med i en politisk organisation så är det viktigt att man betänker vad den faktiskt har för åsikter, mål och i vilka syften den kommer kunna användas. Man skall naturligtvis inte stödja organisationer där det är så "brett" att de lika gärna kan användas till onda ändamål som goda. De som "blandar" på detta vis är extra farliga eftersom utan en "god" fasad så skulle "ondskan" ha väldigt svårt att överleva och få stöd. Jag tänker inte bidra till att ge ideologier såsom A.K. legitimitet och kan därför inte tänka mig att stödja "allmänpolitiska" organisationer som accepterar A.K. Speciellt i fallet med A.K. <-> nyliberalism är det extra skadligt för nyliberalismen. De som får ut nåt av samarbetet är naturligtvis anarkisterna. Men för nyliberalerna är det bara än börda att när anklagelserna om att våran kapitalism sklle leda till anarki, att vi då öppet accepterar som varandes i våra led de som svarar "javisst" och "precis det vi vill". Det jag alltså efterlyser om jag skall stödja en heltäckande politisk organisation är dels naturligtvis att den står nära nyliberalismen, och dels att den har klara officiella gränser för vad som betraktas som dess politik och dess mål, och där skall naturligtvis inte ideologier som har helt andra politiska system som mål ingå (ex. kommunism,fascism,välfärdsstatism eller A.K.). Man kan naturligtvis inte garantera att ingen A.K. får för sig att gå med i en sådan organisation, det kommer alltid med folk där de inte hör hemma, men det viktiga är att man officiellt klart definierar sin linje och officiellt tar avstånd från de andra systemen. Om vi applicerar dessa standarder på de organisationer som finns idag: frihetsfronten : Har inget alls emot anarkister. Är den typiska "breda" organisationen. MUF : Det finns vissa MUF förbund som verkar ha till viss del blivit klart liberalare än moderpartiet. Men enligt vad jag hört (av en A.K.) så har dessa antagit sådana skrivelser som exempelvis "Anarki är ett alternativ" och "anarki är önskvärt". FMSF : FMSF är inte bara liberalt, utan även konservativt (iaf enligt deras stadgar), vilken är en annan politisk strömning jag inte tänker stödja. Fallet med FMSF är dock inte så solklart då de verkar vara allmänt väldigt liberala. -------------- Enfrågefrågan -------------- Ett alternativ till de stora "allmänpolitiska" organisationerna är de mycket smalare enfrågerörelser där personer med olika politisk bakgrund kan samarbeta i frågor där de har gemensamma åsikter. Här är det naturligtvis helt OK att samarbeta med personer av helt andra åsikter i övrigt, eftersom det är väldigt klart definierat i vilken fråga samarbetet gäller och i vilken grad man har gemensamma åsikter. Det gör att man inte kan "utnyttja" varandra i de andra frågorna. Ett bra exempel är t ex motattac, där man gjorde ett upprop mot tullmurar och för gloal rörlighet, vilket är frågor där moderater, nyliberaler och även anarkokapitalister kan samarbeta. *********************** 4.) Vad göra ? *********************** Om jag nu utesluter medlemskap i frihetsfronten och moderaterna, hur har jag tänkt hjälpa till att skapa ett bättre samhälle? Det första man bör förstå här är att den direkta politiska applikationen inte är det primära. Vi kommer inte lyckas omvända den stora massan till kapitalismen förrän vi får dem att tänka annorlunda när det gäller sådana frågor som moral, rättigeter och andra filosofiska frågor. Hur går det till då? Jo t ex genom att diskutera och debattera med folk, skicka artiklar till tidningar eller introducera dem till Ayn Rands litteratur. Detta är inte verksamheter som bara kan genomföras inom ramen för nån organisation. (Möjligen får man lite lättare att få sin artikel publicerad om man representerar en organisation...). Det finns inga genvägar för det filosofiska grovjobbet, och en organisation är naturligtvis inte en sådan... ************************************************* ************************************************* Länkar angående anarkism: http://www.marknadskraften.com/artiklar/anarki.shtml http://www.vix.com/objectivism/Writing/RobertBidinotto/ContradictionInAnarchism.html http://www.nattvakt.com/online/anarkism/01ratio.htm http://www.nattvakt.com/online/anarkism/02htktht.htm http://www.nattvakt.com/online/anarkism/03nyliberalen.htm fotnoter: [1] Det finns de objektivister som vill jämställa nyliberalism med anarkism. Detta håller jag inte med om. Som nyliberal definierar jag den som förespråkar "nattväktarstaten", oavsett filosofisk grund. Som anarkokapitalist den som vill ha flera konkurrerande stater på samma territorium och som objektivist den som är nyliberal och har ungefärligen Ayn Rands filosofi som bas. [2] Det finns de som vill invända att privata vaktbolag här skulle utgöra ett motexempel. Men dessa vaktbolag fungerar utan att skada marknaden just därför att det finns en stat som ställt upp regler för hur våld får användas, och att dessa vaktbolag verkar inom detta ramverk. Om vaktbolagen började konkurrera med staten om att definiera egna ramverk skulle naturligtvis en helt annan situation uppstå. [3] Frågan om det finns något utanför dig själv är utanför denna diskussion. Men ett kort resonemang kan vederlägga "det eviga tvivlandet": Om man går med på att man själv finns, så kan man också konstatera att detta vet man därför att man är medveten, dvs man är medveten om signaler som kommer till hjärnan. Dessa signsaler kommer naturligtvis inte ur tomma intet, dvs att vara medveten innebär att vara medveten om något. Alltså härrör stimulus på dina sinnen från objekt som existerar. Sedan så kan vi abstrahera dessa objekt och kalla det objekt som ger viss information för "bord" eller "person". Och till de som vill invända att allt kanske är en hallucination: hur kom du fram till begreppet hallucination om du inte hade en verklighet att kontrastera mot? (Och vem hallucinerar, om inte en verklig person?). [4] Detta är ytterliggare en fråga som ligger utanför denna artikels område. Men några påpekanden är ändå på sin plats: Ett av felen som görs i denna frågeställningen är att man förväxlar medel med mål. Om grunden för moralitet vore att samla på sig så mycket pengar som möjligt så skulle naturligtvis frågan vara berättigad. Men pengar är bara ett medel (omän nog så viktigt) för att få ett gott liv, inte ett mål. Men detta medel gör inte någon nytta för ändamålet om sättet att få dem kolliderar med än mer grundläggande förutsättningar i människans natur. [5] Svaret är att naturligtvis är det ytterst den yttre verkligheten (dvs det "praktiska") som är yttersta domare på vad som är bra/dåligt. Men för en korrekt teori är sambandet dubbelriktat, dvs ett motsägelsefritt resonemang utgående från rätt filosofi leder till korrekta slutsatser om vad som är praktiskt. [6] Stalinistiska kommunister hävdar i mycket högre grad än övriga kommunister att det funnits kommunistiska länder och att dessa varit paradis på jorden... [7] Om du inte förstår denna poäng så tänker jag inte dra hela valideringen här. Det finns ett par utmärkta artiklar på t ex www.marknadskraften.com som förklarar varför individuella rättigheter är nödvändiga och varför de är inkompatibla med socialistisk "jämlikhetspolitik". [8] Läs artikel om Somalia här http://www.theatlantic.com/issues/2001/05/maass.htm Varning för Lågvattenmärke : "[M] ogadishu has the closest thing to an Ayn Rand-style economy that the world has ever seen?no bureaucracy or regulation at all. The city has had no government since 1991, when the much despised President Mohammed Siad Barre was overthrown; his regime was replaced not by another one but by civil war. The northern regions of Somaliland and Puntland have stabilized under autonomous governments, but southern Somalia, with Mogadishu at its core, has remained a Mad Max zone carved up by warlords for whom fighting seems as necessary as oxygen." Är det de norra regionerna som stabiliserats som de sa hade en "Rand-style economy"? Nej, de menar att "Mad-max"-zonen är det närmaste "Rand-style" man kommer... man kan ju börja undra... [9] A.K. får ett problem här. De är inte för en "våldsmonopoliserande" stat men de är såpass mycket för marknadskrafter att de inte är för Antitrustlagar. Om de då konsekvent ska hävda att marknaden och "våldsmarknaden" kan leva efter samma "regler" (i den mån man kan säga det finns några när dessa bestäms dynamiskt av aktörerna), vad kan de då ha emot att en våldsorganisation får en dominerande ställning och lyckas "konkurrera ut" alla konkurrenter? Jag utgår ändå ifrån att de tar ställning emot staten och för klanerna eftersom annars så försvinner hela meningen med A.K., dagens stater är ju också resultat av olika grupper som "konkurrerat" en gång för länge sedan. [10] Läs en utmärkt artikel om Hong Kong här: http://www.marknadskraften.com/artiklar/hongkong.shtml